Än lever Emil i Lönneberga

Egentligen vill ju Emil inget illa - han råkar bara äta jästa körsbär och bli berusad tillsammans med tuppen och grisen. Och efteråt när han ska omvända sig och bli godtemplare så bara råkar han tända eld på prostinnan med förstoringsglaset... Men Emil är ju egentligen snäll, och när han sitter i snickarboden och har täljt sin etthundratrettionde trägubbe, så ber han innerligt: – Käre Gud, gör så att jag slutar med mina hyss. Beder vänligen Emil Svensson, Katthult, Lönneberga.